Tummen ur

Jag hoppas det kommer ske, för jag känner för att beskriva vårt svensk-afrikanska julbord i Paris. Måhända är det afrikanska inslaget begränsat till en rätt men ändå… Och kanske ett par rader om hur jag jagat runt i olika affärer för att hitta sådana exotiska varor som solrosfrön, keso, rosmarin och kokosfett.

Men just nu hinner jag faktiskt inte för nu ska här rusas till köket och bankas rödkål!

2 mm

Så tjock får en pepparkaksdeg vara - på sin höjd - om den skall duga till goda pepparkakor. Denna stolta tes har jag alltid predikat för min dotter, som ett oeftergivligt krav på förmågan hos den man som skall bli min måg. Fan vet hur det står till med den saken nu, men själv gjorde jag så gott jag kunde i helgen när M och jag var hemma hos far och julstökade.


Det vart måhända mer stök än jul, för farsgubben var alldeles slut redan efter en halv dags härjning i köket. Men M och jag hade skoj. Vi bakade tunnbröd och havrekex, lussekatter och doppebröd och - som sagt - pepparkakor. De blev inte lika knubbiga som de min mor gjorde, men ingen skall heller påstå att vi minns henne för hennes konstfärdgihet i köket.


Men finns det en skönare bild av julförberedelse än denna, av ett överfyllt galler med grisar, gummor, gubbar, bockar och hjärtan i lövtunn, välgräddad pepparkaksdeg.

I stället för tårta

På lärarrummet är det god sed att ställa fram en tårta, ju maffigare dess bättre, när man blivit uppvaktad på någon högtidsdag. Jag uppvaktes för ett tag sedan och det äör hög tid att tacka för sig men min vana trogen vill jag gärna komma med nyheter så jag skall i morgon servera lite läckerheter på kakfaten.

Först Hedvigs rullrån. Hedvig var svärmor till Bengt Djupbäck, alltså Jokkmokks-Jocke, och hennes recept har den fördelen att smeten inte dryper av smör utan med fördel kan nyttjas inomhus. Rullrån bakas nog inte var dag i de svenska hemmen, men när det görs så blir det fest. Spröda läckra rån, som skapar en längtan efter mer när de når smaklökarna och som lindar sig som bomull kring magen.
Sedan är det ju en liten konst att hantera ett gammaldags rånjärn i gjutjärn, utan några som helst moderniteter i form av termostatstyrda värmeslingor.


Och idag har jag bakat struvor. Inte heller det något vardagsgöra och en sed som tycks kunna dö ut. Jag hade nämligen glömt mina struvjärn i Stockholm och det visade sig stört omöjligt att hitta några nya i någon som helst affär i stan. Räddningen blev en kollega vars mor hade ett järn hemma. Så nu får vi tro att jag kan transportera bakverken till skolan utan att de krossas på vägen.

Hur som helst är detta ett gott exempel på gammal hederlig svensk kökskonst.

Svensk mat?

Det kändes bra att läsa nedanstående om fin svensk matkultur, jag började häromdagen fundera över just svenskheterna i menyn hemmavid och insåg att det är främst när det är småbarn på besök som det är blågult på tallriken. Köttbullar med potatismos och lingon, risgrynsgröt, pepparkakor, glögg, pannkakor, våfflor, pytt-i-panna och fiskpinnar (inte så ursvenskt dock) är sådant som åker fram. Jag började nästan tvivla på mitt hemlands gastronomiska specialiteter.

Men nog är det så, att det svenska köket består till en del av rustik husmanskost och till en del av riktiga delikatesser såsom ren och hjortronssylt (måhända inte kombinerat). Men vad finns det däremellan? Den lite lagom fina svenska vardagsmaten, som för den skull inte innefattar pasta, couscous eller parmaskinka? Å andra sidan, snart kanske integrationstiden för pastan är över och den kan klassas som svensk, precis som potatisen. Jag får nog hem och läsa på lite, lax funkar ju alltid...

Julmiddag

På Thorskog har man inte det "gamla vanliga julbordet" med korvar och syltor, sillar och gratänger, skinkor och rullader utan man har nischat sig med en alldeles egen, specialkomponerad julmiddag, som körs fram varje år.


Först en tallrik med små delikata smakbitar från havet där sälta möter syra, syra möter sötma och sötma möter salt. Vackert att skåda och en njutning för gommen.


Efter detta en soppa på hummer och ostron med en ceviche gjord på pilgrimsmusslor och ostron, täckt av ett lätt chapagneskum och krönt med blad av den rara ostronörten från Italien. Denna soppa gör inte ont.


Nu kommer huvudrätten och då skall det bara vara ren. Inget annat duger. I år var renfilén rostad och rullad i brynt, finhackad scharlottenlök samt toppad med en liten läcker bit renkorv. Tillbehör var en puré på gulrot och palsternacka, en rödbetsgele, en rödvinssås och potatis rullad i örter och grovsalt. Smälter som smör på tungan.


Till slut så desserten, som var min barndoms förhatliga råmjölkspannkaka som nu förädlats till kalvdans med hjortonsorbet och en ring av bränt socker.


Pustande av välbehag vältrar man sig därefter ut mot salongen, fyller kaffe i koppen och rågar sitt fat med praliner, karameller, geléer och godis från det överdådiga gottebordet. Och förbannar att det är en vanlig tisdag i morgon. När man så väl behövt en lång härlig sovmorgon för att smälta mat och intryck

Korvorgie

Det var längesedan jag tog mig tid att skriva här men kände att nu är det dags! På väg till gymmet gick jag förbi de små träbodarna på Place de Nation som ska inrymma årets julmarknad. De flesta var stängda (för dagen, eller om de inte öppnat för säsongen än) utom en: korvboden. Det var korta korvar, långa korvar, tjocka korvar, hårda korvar...med dallrande skinkor hängandes intill. Ja, nu ska jag inte gå och bli pervers här men jag hann i alla fall tänka att om min far sett det där skulle han fått dras bort i nackskinnet. GI-tillåtet lär det dessutom vara så det förslår.

På väg hem från gymmet hade även denna bod stängt, men det satt prydliga lappar om att området vaktades av hundar. Det måste vara rejält väldrassade hundar för så vegetarian jag är vågar jag mig på en vild chansning vart jag skulle stationerat mig om jag vore vakthund där…

Ut och springa ett varv runt huset....

Så brukade vi fira att lussekatterna var klara när barnen var små. Först baka och fylla huset med doft av färska saffransbullar. Sedan ut och rensa lungorna med vinternattens kyliga friskhet för att rätt kunna njuta av lukterna av jul, när man klev in igen.


Före
Idag har vi bakat lussekatter fast det är långt till jul. Men det är ju så gott. Fast det är inte lika lätt att springa runt ett sjuvånings hyreshus med artros i knäna så jag nöjde mig med att gå ut och andas lite på balkongen, men jag lovar, det luktade gott att komma in då också.


Efter