Shamrock

Shamrock är Irlands inofficiella nationalblomma och brukar för det mesta avbildas som en treklöver även om det är osäkert vad för slags växt det egentligen är fråga om. Troligen är det de tre bladen, symboliserande den heliga treenigheten, som är det viktiga.


Att få en shamrock inristad i skummet på sin Guinness brukar anses som en extra hedersbetygelse mot gäster och denna ära vederfors mig vid den sista lunchen på Irland för denna gång. Det gjorde att måltiden fick i hotellmatsalen fick ett lite extra skimmer över sig.

Lunch i Ballinspittle

Dagens lunch motsvarade alla högt ställda fördomar om Irland. I en vägkorsning, omgiven av några hus, fanns en liten mysig restaurang, som serverade riklig och god husmanskost åt ett par hungriga vägfarande.

Ortsborna verkade inte lika hungriga men kunde enkelt och naturligt hoppa in, läsa tidningen och ta sig en öl. Mitt på blanka tisdagen. Allt medan värdshusvärdinnan tände en sprakande brasa i den magnifika öppna spisen. Till och med jag förföll till att ge dricks. Dock efter viss påverkan av N.


Maten var snarlik den igår, men jag måste medge att morotsmos, eller om det var rotmos, är en underskattad delikatess, även om denna blogs skyddsgud, Thorsten Ehrenmark, en gång sa att all glädje utan rotmos är konstlad glädje. Tillsammans med en vällagad fläskstek i kraftig brunsås och diverse kokta grönsaker ger en sådan lunch en mycket behaglig mättnad.

Lunch i Cork

Det skall sägas direkt. Irländsk kokkonst står över den norska. Fast jag kanske inte ska uttala mig efter endast en måltid. Och den var inte illa alls förresten. Bara lite mäktig.

Vi tog rostbiff, som skars ut av köksmästaren ur ett stort stycke läckert kött. Detta ackompanjerades av diverse moser; morotsmos, potatismos samt något grått, som vi inte ville veta vad det var.

Veta ville vi däremot, om den dryck som serverades (som vi lät oss oss serveras) - en pint skummande Guinnees. Detta blev en måltid som gjorde att jag kände mig välkommen till stan.

Frukost på Sankt Valentins dag

Alla hjärtans dag är ytterligare ett av alla de plastkulturella inslag vi prackats på av handeln och USA i en ohelig allians. Dock måste jag medge att en frukost bestående av våffelhjärtan med grädde och sylt på tallriken samt gelehallon i en glasskål bredvid är något som kan förgylla vardagen avsevärt.

Att det sedan råkar vara just den fjortonde februari är väl bara en olycklig omständighet. Såvida man inte betänker att favoritniecen fyller år just denna dag. Kanske var det egentligen för att fira henne vi startade dagen så sött som så här!

Vitvinskokta musslor

Det är så sant som det är sagt. Är man inte ute så ofta så blir det en desto intensivare upplevelse när det väl sker. Som ikväll då sonen och jag skulle ut och göra stan på fredagskvällen. Vi hamnade direkt på en ölstinn pub vid slussen där både ljudvolym och stämning var hög.

Jag reagerade på att sonen verkade väldigt välinformerad om olika ölsorter, deras karaktär, härkomst och historia. Samt smak. Undrar just vad det kommer sig av.

Väldigt fort fick vi ett bord och efter en snabb blick på grannborden, beställde vi in vitvinskokta musslor med vitlök och persilja. Läckerheterna serverades direkt ur grytan och anrättningen såg väldigt läcker ut.


Grytan motsvarade sitt utseende och vi fick en härlig matstund där vi sörplade, smackade och slickade i oss av de läckra skaldjuren. Såsom varande biologilärare vet jag visserligen lite väl mycket om musslornas liv och leverne för att det ska vara hälsosamt, men jag glömde dessa kunskaper idag och njöt av dofterna och smakerna.

Det skall inte förnekas att det öl från San Fransisco, som vi tog ytterligare förhöjde den kulinariska upplevelsen för att inte tala om en fyra perfekt tempererad Ålborgs akvavit. Ibland är det gott att ha sig.

Nyårsbrunch

I afton skall det firas in ett nytt år igen. Börjar bli lite tjatigt nu när man upplevt det i sextio år. Dock är platsen i år väldigt väl vald; en liten timrad stuga vid en sjö ute i skogen - och alldeles bredvid en trafikerad järnväg. Kan det bli bättre?

Ungdomarna på hemmaplan jublar konstigt nog inte över att vi försvinner. De måste nu klara sitt nyårsfirande alldeles själva, vilket innebär åtminstone en massa logistiska problem, som de har att lösa. I detta skiter vi högaktningsfullt.

Men de var lite rara för de ville i alla fall äta lite fint med oss på nyårsafton och då väcktes tanken på brunch. Så i arla morgonväkten, vid pass 09.00, statt jag upp ur min paulun och började steka korvar, bryna fläsk, baka pannkakor och röra ihop omelett.


Efter det dukade vi fram lite ost, lite sill (men inte korv! ty pariserkorvarna är strängt personlig egendom), lite sylt, lite grädde, lite fil och lite flingor. Slutligen gick vi in och väckte ungdomarna, som lågo snusande i vrårna på det mest jävulska sätt: Med den lilla julklappsfågeln som låter så här hemskt!

Julmeny

Ja det blir allt ett litet julbord hos oss också, om än inte helt klassiskt svenskt. Det blir lite haltande att jag som vegetarian ska visa J hur ett svenskt julbord ser ut. Å andra sidan har han inget att jämföra med så han vet inte vad han missar.

Det är dock inte helt lätt få tag i alla prylar som krävs. T ex rosmarin kunde man tro skulle finnas var som helst. Inte då, i den vanliga mataffären fanns det inte. Det fanns inget mellan persilja och salvia, däremot kom timjan efter så de kan sjunga nästan hela Scarborough Fair. Hos välsorterade Monoprix fanns förvisso en plats i hyllan men inga kryddburkar. Lyckligtvis hade de sina snygga lyxburkar, jag har ett antal i samma serie hemma som jag fick vid store brors flytt. Kan inte bestämma mig för om han valde den sorten genom sitt goda sinne för stil (tog den egenskapen slut efter mina två bröder?), vilket vore troligt, eller för att de burkarna exponeras mer... I vilket fall, rosmarin blev inköpt, en burk för 4.56€. I samma affär fick Keso införskaffas, det finns inte var som helst.

Andra stötestenar blev solrosfrön (hälsokostaffär) och kokosfett, som jag till slut löste med ett besök i svenska Affären i Montmartre. IKEA har också haft en nyckelroll. Ett stort plus är dock söndagsmarknaden, där det finns så mycket frukt och grönt och till så bra priser att jag faktiskt hoppade över grönkålen då den skulle bli för tung att släpa hem. Billigaste saffranen jag hittade var för 2.50€ för ett halvt gram, det blev bara ett paket. Till slut knåpas det ihop en liten julmeny hemma hos oss också:

Apéro:
Vit glögg, kall, med limeskiva (IKEA)
Pepparkakor med ädelost (IKEA + Affären)

Julbord:
Citron- och inlagd sill (IKEA)
Två sorters rökt lax
Gravlaxsås och pepparrotssås (IKEA)
Ägghalvor med räkor
Köttbullar (IKEA)
Prinskorv (Affären)
Skinka (paket med fyra skivor...om jag säger var de kommer från blir nog faster bondska arg...)
Senap (Boudins, San Francisco)
Potatismos med saffran och valnötter
Rödbets- och chèvreost-röra
Brysselkålssallad med avokado och keso
Rödkålssallad med fetaost och solrosfrön (här rosmarin)
Kokt vete-sallad med ananas och äpple (eventuellt)
Chikwangue, gjord av Maniok (afrikansk butik på gatan)

Gottebord:
Chokladdoppade hasselnöt- och marsipanbollar
Chokladdoppade dadlar fyllda med whiskymarsipan
Frukt
Ischoklad (tack Affären för kokosfett)
Kola (mamma!)
Lindt-choklad (present från Helena)
Marknadsnougat (mamma igen!)
Hemgjord röd glögg

J försökte antyda igår att "du vet, det är bara du och jag...". "Et alors?" tyckte jag...