Taco dinner

Inte är det ofta man träffar alla barnen på en gång, men nu har deras mor dragit ihop till kusinträff och då blir det ett av dessa gyllene tillfällen. Igår kväll tjuvstartade vi med en liten förfest, som ägnades tacos. Mormor har bara hört talas om detta men fick nu försöka på alldeles egen hand med denna konstiga mexikanska maträtt.


Det gick bra, men så långt som till att rulla ihop bröd och äta för hand kom hon inte, men lät sig väl smaka från alla skålar på bordet med hjälp av gaffel och kniv. Vi andra smaskade dock av hjärtans lkust och inte minst fascinerades jag av hur man dricker mexikanskt öl.


Ölet, som tappats på glasklara flaskor, skall smaksättas med lime och till detta stoppar man ner en limeklyfta i flaskan, sätter tummen för öppningen och håller flaskan upp och ner. Efter en stund vänder man den rätt och lättar mycket försiktigt på tumtrycket. Om detta sker för fort kommer ölet att pösa över och dränka in hela bordet, men N var van och kunde snart ställa flaskan med lime, men utan kork, på bordet. Sedan skall man halsa och inte dricka i glas. Ja, man lär så länge man lever.

Norrländsk kokkonst

Idag har vi njutit av Norrland med gommen. Den ena läckerheten efter den andra har ställts fram på bordet. Först, till frukost, serverades Blöta. En rätt, som jag aldrig hört talas om, men som är god och lättlagad. I sjudande, saltad mjölk sänker man ner några skivor hårt tunnbröd av typ Mjällom, som får ligga i tills de blivit riktigt mjuka. Då läggs skivorna upp på fat, täcks med en rejäl klick smör och avnjuts tillsammans med en eller flera skivor kall falukorv.


Sedan vi fått i oss detta blev det kaffebjudning hemma hos familjen E, som slagit på stort. Först 8 sorters kakor och när dessa var genomgångna, gammaldags vaniljglass med varm hjortronsylt. Att man råkade slumra till lite i vilstolen efter denna omgång må vara oss förlåtet.


Nåväl, efter et par timmars umgänge var det dags att stappla hemåt och förbereda middagen: Blodplättar på renblod och nykokt lingonsylt. Det är nog något av det godaste som finns.


Och i morgon fyller Kicki år och då bjuder traditionen surströmming! Fy fan vad man har det bra ibland.

Torftigt kosthåll

Jag undrar just hur många vuxenpoäng det blir när ens veckomeny ser ut på det här sättet? Ty detta skall hädanefter vara min lekamliga spisning. Fast det står i de papper jag fått med från sjukhuset att kosten skall vara allsidig så att kroppen får material till att läka den skada som operationen givit upphov till.

Undrar om våfflor med vispgrädde och sylt kan sägas vara allsidigt? Få se? Protein i ägget, Fett i grädden, Kolhydrat i sylten. Visst fan!! Det är ju MYCKET allsidigt...

våffelsemlor, typ

Ser att fadern redan skrivit om semlor men faktiskt - det blev av här också. Eftersom ugnen inte riktigt är igång än blev det latvarianten med köpta briocher. Faktiskt väl söta till och med för semlor men vad gör man inte? Hade lite kardemumma i den hemgjorda mandelmassan istället (är det kardemumma i semmelbullar?). Eftersom det inte går åt så mycket vispgrädde här i huset (dock mängder av andra onyttigheter) köpte jag tryckflaskevarianten och gjorde misstaget att ta av locket innan jag skakade burken. Sådär bra med svarta luckor.

Andra fadäsen för dagen var att välta ut den vattenfyllda mandelmassebunken på våffelreceptet så att boken numera kladdat ihop där. Inte för att jag följde receptet i alla fall - gjorde bovetevåfflor som variant på "crêpes salés" - men ändå. Klantigt.

Feta tisdagen

Det sket sig direkt. Det där med att återinstallera GI på menyn efter några förödande dagar på Irland. Idag var det ju Fettisdagen. Visste det inte men märkte det på skolan där rektor ställt fram ett stort fat semlor fyllda med - vaniljkräm! Pga. av allergirisken är det idiotförbud på införande av mandel i skolan.

Nåja, vad gör man inte för att glädja sin generöse chef och vaniljsemlan smakade inte kattskit den heller. Senare på dagen bar det av till gamle far och vidare mot moster där det blev nya semla. Nu med riktig fyllning.

Slutligen hamnade vi hos kusin K som mycket vänligt tog emot vårt besök mit på blanka vardagskvällen och de bjöd på - just det - semlor...

Shamrock

Shamrock är Irlands inofficiella nationalblomma och brukar för det mesta avbildas som en treklöver även om det är osäkert vad för slags växt det egentligen är fråga om. Troligen är det de tre bladen, symboliserande den heliga treenigheten, som är det viktiga.


Att få en shamrock inristad i skummet på sin Guinness brukar anses som en extra hedersbetygelse mot gäster och denna ära vederfors mig vid den sista lunchen på Irland för denna gång. Det gjorde att måltiden fick i hotellmatsalen fick ett lite extra skimmer över sig.

Lunch i Ballinspittle

Dagens lunch motsvarade alla högt ställda fördomar om Irland. I en vägkorsning, omgiven av några hus, fanns en liten mysig restaurang, som serverade riklig och god husmanskost åt ett par hungriga vägfarande.

Ortsborna verkade inte lika hungriga men kunde enkelt och naturligt hoppa in, läsa tidningen och ta sig en öl. Mitt på blanka tisdagen. Allt medan värdshusvärdinnan tände en sprakande brasa i den magnifika öppna spisen. Till och med jag förföll till att ge dricks. Dock efter viss påverkan av N.


Maten var snarlik den igår, men jag måste medge att morotsmos, eller om det var rotmos, är en underskattad delikatess, även om denna blogs skyddsgud, Thorsten Ehrenmark, en gång sa att all glädje utan rotmos är konstlad glädje. Tillsammans med en vällagad fläskstek i kraftig brunsås och diverse kokta grönsaker ger en sådan lunch en mycket behaglig mättnad.