Det skall sägas direkt. Irländsk kokkonst står över den norska. Fast jag kanske inte ska uttala mig efter endast en måltid. Och den var inte illa alls förresten. Bara lite mäktig.
Vi tog rostbiff, som skars ut av köksmästaren ur ett stort stycke läckert kött. Detta ackompanjerades av diverse moser; morotsmos, potatismos samt något grått, som vi inte ville veta vad det var.
Veta ville vi däremot, om den dryck som serverades (som vi lät oss oss serveras) - en pint skummande Guinnees. Detta blev en måltid som gjorde att jag kände mig välkommen till stan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment