Nyårsbrunch

I afton skall det firas in ett nytt år igen. Börjar bli lite tjatigt nu när man upplevt det i sextio år. Dock är platsen i år väldigt väl vald; en liten timrad stuga vid en sjö ute i skogen - och alldeles bredvid en trafikerad järnväg. Kan det bli bättre?

Ungdomarna på hemmaplan jublar konstigt nog inte över att vi försvinner. De måste nu klara sitt nyårsfirande alldeles själva, vilket innebär åtminstone en massa logistiska problem, som de har att lösa. I detta skiter vi högaktningsfullt.

Men de var lite rara för de ville i alla fall äta lite fint med oss på nyårsafton och då väcktes tanken på brunch. Så i arla morgonväkten, vid pass 09.00, statt jag upp ur min paulun och började steka korvar, bryna fläsk, baka pannkakor och röra ihop omelett.


Efter det dukade vi fram lite ost, lite sill (men inte korv! ty pariserkorvarna är strängt personlig egendom), lite sylt, lite grädde, lite fil och lite flingor. Slutligen gick vi in och väckte ungdomarna, som lågo snusande i vrårna på det mest jävulska sätt: Med den lilla julklappsfågeln som låter så här hemskt!

Julmeny

Ja det blir allt ett litet julbord hos oss också, om än inte helt klassiskt svenskt. Det blir lite haltande att jag som vegetarian ska visa J hur ett svenskt julbord ser ut. Å andra sidan har han inget att jämföra med så han vet inte vad han missar.

Det är dock inte helt lätt få tag i alla prylar som krävs. T ex rosmarin kunde man tro skulle finnas var som helst. Inte då, i den vanliga mataffären fanns det inte. Det fanns inget mellan persilja och salvia, däremot kom timjan efter så de kan sjunga nästan hela Scarborough Fair. Hos välsorterade Monoprix fanns förvisso en plats i hyllan men inga kryddburkar. Lyckligtvis hade de sina snygga lyxburkar, jag har ett antal i samma serie hemma som jag fick vid store brors flytt. Kan inte bestämma mig för om han valde den sorten genom sitt goda sinne för stil (tog den egenskapen slut efter mina två bröder?), vilket vore troligt, eller för att de burkarna exponeras mer... I vilket fall, rosmarin blev inköpt, en burk för 4.56€. I samma affär fick Keso införskaffas, det finns inte var som helst.

Andra stötestenar blev solrosfrön (hälsokostaffär) och kokosfett, som jag till slut löste med ett besök i svenska Affären i Montmartre. IKEA har också haft en nyckelroll. Ett stort plus är dock söndagsmarknaden, där det finns så mycket frukt och grönt och till så bra priser att jag faktiskt hoppade över grönkålen då den skulle bli för tung att släpa hem. Billigaste saffranen jag hittade var för 2.50€ för ett halvt gram, det blev bara ett paket. Till slut knåpas det ihop en liten julmeny hemma hos oss också:

Apéro:
Vit glögg, kall, med limeskiva (IKEA)
Pepparkakor med ädelost (IKEA + Affären)

Julbord:
Citron- och inlagd sill (IKEA)
Två sorters rökt lax
Gravlaxsås och pepparrotssås (IKEA)
Ägghalvor med räkor
Köttbullar (IKEA)
Prinskorv (Affären)
Skinka (paket med fyra skivor...om jag säger var de kommer från blir nog faster bondska arg...)
Senap (Boudins, San Francisco)
Potatismos med saffran och valnötter
Rödbets- och chèvreost-röra
Brysselkålssallad med avokado och keso
Rödkålssallad med fetaost och solrosfrön (här rosmarin)
Kokt vete-sallad med ananas och äpple (eventuellt)
Chikwangue, gjord av Maniok (afrikansk butik på gatan)

Gottebord:
Chokladdoppade hasselnöt- och marsipanbollar
Chokladdoppade dadlar fyllda med whiskymarsipan
Frukt
Ischoklad (tack Affären för kokosfett)
Kola (mamma!)
Lindt-choklad (present från Helena)
Marknadsnougat (mamma igen!)
Hemgjord röd glögg

J försökte antyda igår att "du vet, det är bara du och jag...". "Et alors?" tyckte jag...

Tummen ur

Jag hoppas det kommer ske, för jag känner för att beskriva vårt svensk-afrikanska julbord i Paris. Måhända är det afrikanska inslaget begränsat till en rätt men ändå… Och kanske ett par rader om hur jag jagat runt i olika affärer för att hitta sådana exotiska varor som solrosfrön, keso, rosmarin och kokosfett.

Men just nu hinner jag faktiskt inte för nu ska här rusas till köket och bankas rödkål!

2 mm

Så tjock får en pepparkaksdeg vara - på sin höjd - om den skall duga till goda pepparkakor. Denna stolta tes har jag alltid predikat för min dotter, som ett oeftergivligt krav på förmågan hos den man som skall bli min måg. Fan vet hur det står till med den saken nu, men själv gjorde jag så gott jag kunde i helgen när M och jag var hemma hos far och julstökade.


Det vart måhända mer stök än jul, för farsgubben var alldeles slut redan efter en halv dags härjning i köket. Men M och jag hade skoj. Vi bakade tunnbröd och havrekex, lussekatter och doppebröd och - som sagt - pepparkakor. De blev inte lika knubbiga som de min mor gjorde, men ingen skall heller påstå att vi minns henne för hennes konstfärdgihet i köket.


Men finns det en skönare bild av julförberedelse än denna, av ett överfyllt galler med grisar, gummor, gubbar, bockar och hjärtan i lövtunn, välgräddad pepparkaksdeg.

I stället för tårta

På lärarrummet är det god sed att ställa fram en tårta, ju maffigare dess bättre, när man blivit uppvaktad på någon högtidsdag. Jag uppvaktes för ett tag sedan och det äör hög tid att tacka för sig men min vana trogen vill jag gärna komma med nyheter så jag skall i morgon servera lite läckerheter på kakfaten.

Först Hedvigs rullrån. Hedvig var svärmor till Bengt Djupbäck, alltså Jokkmokks-Jocke, och hennes recept har den fördelen att smeten inte dryper av smör utan med fördel kan nyttjas inomhus. Rullrån bakas nog inte var dag i de svenska hemmen, men när det görs så blir det fest. Spröda läckra rån, som skapar en längtan efter mer när de når smaklökarna och som lindar sig som bomull kring magen.
Sedan är det ju en liten konst att hantera ett gammaldags rånjärn i gjutjärn, utan några som helst moderniteter i form av termostatstyrda värmeslingor.


Och idag har jag bakat struvor. Inte heller det något vardagsgöra och en sed som tycks kunna dö ut. Jag hade nämligen glömt mina struvjärn i Stockholm och det visade sig stört omöjligt att hitta några nya i någon som helst affär i stan. Räddningen blev en kollega vars mor hade ett järn hemma. Så nu får vi tro att jag kan transportera bakverken till skolan utan att de krossas på vägen.

Hur som helst är detta ett gott exempel på gammal hederlig svensk kökskonst.

Svensk mat?

Det kändes bra att läsa nedanstående om fin svensk matkultur, jag började häromdagen fundera över just svenskheterna i menyn hemmavid och insåg att det är främst när det är småbarn på besök som det är blågult på tallriken. Köttbullar med potatismos och lingon, risgrynsgröt, pepparkakor, glögg, pannkakor, våfflor, pytt-i-panna och fiskpinnar (inte så ursvenskt dock) är sådant som åker fram. Jag började nästan tvivla på mitt hemlands gastronomiska specialiteter.

Men nog är det så, att det svenska köket består till en del av rustik husmanskost och till en del av riktiga delikatesser såsom ren och hjortronssylt (måhända inte kombinerat). Men vad finns det däremellan? Den lite lagom fina svenska vardagsmaten, som för den skull inte innefattar pasta, couscous eller parmaskinka? Å andra sidan, snart kanske integrationstiden för pastan är över och den kan klassas som svensk, precis som potatisen. Jag får nog hem och läsa på lite, lax funkar ju alltid...

Julmiddag

På Thorskog har man inte det "gamla vanliga julbordet" med korvar och syltor, sillar och gratänger, skinkor och rullader utan man har nischat sig med en alldeles egen, specialkomponerad julmiddag, som körs fram varje år.


Först en tallrik med små delikata smakbitar från havet där sälta möter syra, syra möter sötma och sötma möter salt. Vackert att skåda och en njutning för gommen.


Efter detta en soppa på hummer och ostron med en ceviche gjord på pilgrimsmusslor och ostron, täckt av ett lätt chapagneskum och krönt med blad av den rara ostronörten från Italien. Denna soppa gör inte ont.


Nu kommer huvudrätten och då skall det bara vara ren. Inget annat duger. I år var renfilén rostad och rullad i brynt, finhackad scharlottenlök samt toppad med en liten läcker bit renkorv. Tillbehör var en puré på gulrot och palsternacka, en rödbetsgele, en rödvinssås och potatis rullad i örter och grovsalt. Smälter som smör på tungan.


Till slut så desserten, som var min barndoms förhatliga råmjölkspannkaka som nu förädlats till kalvdans med hjortonsorbet och en ring av bränt socker.


Pustande av välbehag vältrar man sig därefter ut mot salongen, fyller kaffe i koppen och rågar sitt fat med praliner, karameller, geléer och godis från det överdådiga gottebordet. Och förbannar att det är en vanlig tisdag i morgon. När man så väl behövt en lång härlig sovmorgon för att smälta mat och intryck