Efter-julen-rätt

Som varje matforum med självaktning måste man ju komma med ett recept som "bryter av mot skinka, köttbullar och janzon". Som dessutom helst "tar vara på julens rester". Den här pastarätten testades i söndags av en nybliven fiskätare och var en riktig höjdare där man kan använda den överblivna gravlaxen. Tror det står rökt lax i receptet men jag vet inte så noga skillnaden så det blir nog bra med det. Omdömet från försökskaninen var förvånat positivit (whoot??) men önskan om mer lax och mindre sparris vilket passar mig utmärkt då jag kan ta hand om den mindre laxen och mera sparrisen. Parmesanost fanns ingen i hemmet, däremot var pastan från början smaksatt med pesto vilket var mycket bra. Istället för hönsbuljong användes grönsaksdito, inga problem.

Sådär ja, husmor har sagt sitt och ska nu gå till gymmet efter en helg med svenskt julbord (stoppmättnadskänslan är internationell) samt absurt många torkade dadlar. Uppladdning inför rea i sportaffären som torde börja idag.

Julbordet

Vill bara publicera en bild - helt utan de medverkandes godkännande - på något av det vackraste som finns. Ett svenskt julbord, berett att angripas av en hungrig skara gäster. Är det inte en härlig värme i bilden?

Så ska det göras - pepparkakshuset

Det är sent nu, jag vet det, men det är mycket att stå i så här före jul och mycket som skall hinnas med. I kväll har jag gjort två fruktkakor av den där sorten där frukten ligger och drar i sig en marinad av körsbärssaft och cognac. Mycket gott.
Men jag har varit hemma i Nossebro i helgen - mer därom senare i min andra blogg - så då passar jag på att visa hur ett riktigt pepparkakshus skall göras. Sänder med en bild av före - efter - karaktär:

Utlänning

Förresten kände jag mig ytterst utländsk i helgen. Sirap gick inte att få tag på, inte ens på Monoprix' engelska hylla. Malen nejlika hittade jag hos en egyptier i 20ème, men kokossmör står ännu inte att finna. Morr, det kommer hinna bli jul innan pepparkakorna ens är tilltänkta. Nåväl, mina biscotti har i alla fall värmt en alltför frusen själ i veckan.

Poisson..poison?

Nä, fisk räknas visst inte som gift. Saker och ting utvecklas i en rasande takt. För någon månad sen var det vitt vin och räkor på hemmaplan, men den chocken tog ett tag att komma över så det dröjde till förra lördagen innan jag vågade peta i mig några St Jacques. Jag vet inte vad det heter på svenska men de små krypen lever i havet och för att leva äter de själva, så de räknas till djurriket. Färden mot kannibalism fortsatte igår och den sedvanliga avokado- och räkförrätten på stamkrogen beställdes in precis som den beskrevs på menyn. Stackars Y, som tappert improviserat rätter (med lyckat resultat) till sin gode väns bihang utbrast "Erika, tu manges des crevettes!?", och jag kände mig nästan som faster E:s vegan-gäster som gjorde undantag för gräddtårta ty det tyckte de minsann om…

Men inte nog med det, galenskaperna fortsatte idag och på IKEA blev det lax till förrätt. Till min lycka kom ett luciatåg in under huvudrätten (som för min bordsherre utgjordes av boulettes de viande), till min något mindre lycka var de måttligt talangfulla. Och nu finns det ett paket lax, packat i Smögen, i mitt kylskåp. Samt en burk gravlaxsås, och två sillburkar… Men något rött kött under 2007, nä det blir det inte.

Angående denna lax ska den förtäras på onsdag. Toast med gravlaxsås kanske? Eller finns det nån sorts lax-avokado-grej att göra? Avokado är en gardering mot eventuella kockmisstag...

Jag önskar mig allt gott inför jul...

.. men för att hjälpa önskan på traven skall jag snart laga till lite smaskigt och enkelt godis. Jag delar gärna med mig av dessa gamla möderneärvda recpet. Först kommer här

Fuskmarsipan

Blanda en kopp grädde och en kopp vetemjöl i en gryta. Koka upp och rör tills massan släpper botnen.
Mal 1 - 2 dl skållad mandel och rör ned i smeten. Tillsätt därefter florsocker tills du får en hanterbar deg. Denna deg kan man färga och forma till allehanda julfigurer (som vi gjorde hemma till min barndoms jular) men man kan också rulla ut den till tumstjocka längder, pensla dessa med smält choklad och strö kokos över. Låta stelna och skära i lagom bitar. Mums!

Ett annat gott godis är

Marknadskarameller

Blanda 6,5 dl vetemjöl, 4 dl florsocker oc h 1 dl kakao i en skål. Även om det låter löjligt så är det faktiskt bra att sikta torrvarorna för att slippa klumpar.
Koka nu upp 6 dl strösocker, 1 3/4 dl vatten och 100 g kokosfett i en gryta men passa noga så att det inte kokar över.
Häll uppkoket i mjölblandningen och rör om noga.
Bred ut smeten i en liten långpanna (20 x 30 cm blir nog bra) och skär upp i lagom bitar när massan stelnat. GOTT!!!!

Vi skall göra detta i år och fylla små cellofanpåsar, som pryds med vackra etiketter och ha som extrajulklappar till släkt och vänner i Murjek. Fast svåger A som inte äter godis skall få lite större bitar eftersom de då kan klassas som kakor och därmed vara ätbara även för honom.

PS. Det slår mig just att man naturligtvis kan kavla ut marsipansmeten och baka in nystekt fläskfilé i den....

DS

Volontaire

Japp, ibland får man visa sin envishet och viljestyrka. Som att släpa fonduegryta och raclettegrill från Genève till Paris. Vad gör man inte?

Om man har ont om tid

Hinner man inte skriva så mycket här. Man hinner inte ens koka pasta till pastasåsen i lunchlådan. Tur fransmännen kan sitt boulangeribröd.

Ikväll blir det dock lagad mat, på riktigt.

Husguden

Jag menar att denna blogg skall ha en husgud och givetvis måste det bli Thorsten Ehrenmark. Framgent kommer jag att glädja läsarna med citat av denne gastronomiske gigant, men till att börja med vill jag påminna om hans kommentar när han berättat om hur fransmän anrättade kräftor med vitlökssmör, gorgonzola och morötter.
"Visst kan man göra så!" utbrast han, "Man kan göra vad som helst om man står i ett kök och blir galen. Man kan servera stekt havregrynsgröt med marsipansås!"

Själv var den gode Thorsten ortodox i denna sak. Kräftor skall kokas i dill och ätas med ett ljudligt slöööörp.

Recept är bojor för tankens fria flykt

Visst ställer jag upp. Och visst är recept en styggelse. Repliker som "Det MÅSTE vara kanel från Indonesien i en äkta julglögg" vittnar för mig om en inskränkthet utöver alla gränser.

Nej! Ett recept ska ha ordet LAGOM som måttangivelse och Ta-vad-du-har som ingrediens. Då brukar det bli så bra så!

Fast - pepparkakor SKA kavlas ut till två millimeters tjocklek...

Dagens

"Snälla grannen, kan du sluta borra? Snälla klockan är nästan tio!! En söndagkväll!"

Eh hrm, eller också ska jag stänga av mjölkskummaren vars glappande kontakt bestämt sig för på där den står på diskbänken...

background story

Jag när ett matlagningsintresse som förmodligen föddes någon gång vid kökshalvön i Hjärtum betraktandes faderns viftande i grytor, följt av moderns dito med trasan (detta senare fann jag dock aldrig lika tilltalande).

Dagens matlagande präglas av en genuin misstro mot alltför exakt receptföljande och devisen man vet inte förrän man testat är en gyllene regel. Situation nu är sådan att de inspirerade försöken ofta möts med en skrämd blick och ett uppgivet mumlande om försökskanin, men hittills har lab-sessionerna uppvisat relativt goda resultat och några vilda protester har det ännu inte blivit...så har jag heller inte bjudit på dammsugarna som fick bakas med Bailey's istället för punsch.

Helt utan sin åsikt har den nämnda fadern blivit inbjuden (förväntad) som medförfattare, så att han inte kan med att säga nej. Får se hur pass mycket tid det finns för det här lilla (sido)projektet, nu ska det pluggas i alla fall.