På lärarrummet är det god sed att ställa fram en tårta, ju maffigare dess bättre, när man blivit uppvaktad på någon högtidsdag. Jag uppvaktes för ett tag sedan och det äör hög tid att tacka för sig men min vana trogen vill jag gärna komma med nyheter så jag skall i morgon servera lite läckerheter på kakfaten.
Först Hedvigs rullrån. Hedvig var svärmor till Bengt Djupbäck, alltså Jokkmokks-Jocke, och hennes recept har den fördelen att smeten inte dryper av smör utan med fördel kan nyttjas inomhus. Rullrån bakas nog inte var dag i de svenska hemmen, men när det görs så blir det fest. Spröda läckra rån, som skapar en längtan efter mer när de når smaklökarna och som lindar sig som bomull kring magen.
Sedan är det ju en liten konst att hantera ett gammaldags rånjärn i gjutjärn, utan några som helst moderniteter i form av termostatstyrda värmeslingor.
Och idag har jag bakat struvor. Inte heller det något vardagsgöra och en sed som tycks kunna dö ut. Jag hade nämligen glömt mina struvjärn i Stockholm och det visade sig stört omöjligt att hitta några nya i någon som helst affär i stan. Räddningen blev en kollega vars mor hade ett järn hemma. Så nu får vi tro att jag kan transportera bakverken till skolan utan att de krossas på vägen.
Hur som helst är detta ett gott exempel på gammal hederlig svensk kökskonst.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Oh hoppas du har något rullrån över elller i alla fall några smulor.
Sorry.. lärarna voro som glupande korpar på faten, när jag ställde fram dem i morse
Post a Comment