Nyårsbrunch

I afton skall det firas in ett nytt år igen. Börjar bli lite tjatigt nu när man upplevt det i sextio år. Dock är platsen i år väldigt väl vald; en liten timrad stuga vid en sjö ute i skogen - och alldeles bredvid en trafikerad järnväg. Kan det bli bättre?

Ungdomarna på hemmaplan jublar konstigt nog inte över att vi försvinner. De måste nu klara sitt nyårsfirande alldeles själva, vilket innebär åtminstone en massa logistiska problem, som de har att lösa. I detta skiter vi högaktningsfullt.

Men de var lite rara för de ville i alla fall äta lite fint med oss på nyårsafton och då väcktes tanken på brunch. Så i arla morgonväkten, vid pass 09.00, statt jag upp ur min paulun och började steka korvar, bryna fläsk, baka pannkakor och röra ihop omelett.


Efter det dukade vi fram lite ost, lite sill (men inte korv! ty pariserkorvarna är strängt personlig egendom), lite sylt, lite grädde, lite fil och lite flingor. Slutligen gick vi in och väckte ungdomarna, som lågo snusande i vrårna på det mest jävulska sätt: Med den lilla julklappsfågeln som låter så här hemskt!

Julmeny

Ja det blir allt ett litet julbord hos oss också, om än inte helt klassiskt svenskt. Det blir lite haltande att jag som vegetarian ska visa J hur ett svenskt julbord ser ut. Å andra sidan har han inget att jämföra med så han vet inte vad han missar.

Det är dock inte helt lätt få tag i alla prylar som krävs. T ex rosmarin kunde man tro skulle finnas var som helst. Inte då, i den vanliga mataffären fanns det inte. Det fanns inget mellan persilja och salvia, däremot kom timjan efter så de kan sjunga nästan hela Scarborough Fair. Hos välsorterade Monoprix fanns förvisso en plats i hyllan men inga kryddburkar. Lyckligtvis hade de sina snygga lyxburkar, jag har ett antal i samma serie hemma som jag fick vid store brors flytt. Kan inte bestämma mig för om han valde den sorten genom sitt goda sinne för stil (tog den egenskapen slut efter mina två bröder?), vilket vore troligt, eller för att de burkarna exponeras mer... I vilket fall, rosmarin blev inköpt, en burk för 4.56€. I samma affär fick Keso införskaffas, det finns inte var som helst.

Andra stötestenar blev solrosfrön (hälsokostaffär) och kokosfett, som jag till slut löste med ett besök i svenska Affären i Montmartre. IKEA har också haft en nyckelroll. Ett stort plus är dock söndagsmarknaden, där det finns så mycket frukt och grönt och till så bra priser att jag faktiskt hoppade över grönkålen då den skulle bli för tung att släpa hem. Billigaste saffranen jag hittade var för 2.50€ för ett halvt gram, det blev bara ett paket. Till slut knåpas det ihop en liten julmeny hemma hos oss också:

Apéro:
Vit glögg, kall, med limeskiva (IKEA)
Pepparkakor med ädelost (IKEA + Affären)

Julbord:
Citron- och inlagd sill (IKEA)
Två sorters rökt lax
Gravlaxsås och pepparrotssås (IKEA)
Ägghalvor med räkor
Köttbullar (IKEA)
Prinskorv (Affären)
Skinka (paket med fyra skivor...om jag säger var de kommer från blir nog faster bondska arg...)
Senap (Boudins, San Francisco)
Potatismos med saffran och valnötter
Rödbets- och chèvreost-röra
Brysselkålssallad med avokado och keso
Rödkålssallad med fetaost och solrosfrön (här rosmarin)
Kokt vete-sallad med ananas och äpple (eventuellt)
Chikwangue, gjord av Maniok (afrikansk butik på gatan)

Gottebord:
Chokladdoppade hasselnöt- och marsipanbollar
Chokladdoppade dadlar fyllda med whiskymarsipan
Frukt
Ischoklad (tack Affären för kokosfett)
Kola (mamma!)
Lindt-choklad (present från Helena)
Marknadsnougat (mamma igen!)
Hemgjord röd glögg

J försökte antyda igår att "du vet, det är bara du och jag...". "Et alors?" tyckte jag...

Tummen ur

Jag hoppas det kommer ske, för jag känner för att beskriva vårt svensk-afrikanska julbord i Paris. Måhända är det afrikanska inslaget begränsat till en rätt men ändå… Och kanske ett par rader om hur jag jagat runt i olika affärer för att hitta sådana exotiska varor som solrosfrön, keso, rosmarin och kokosfett.

Men just nu hinner jag faktiskt inte för nu ska här rusas till köket och bankas rödkål!

2 mm

Så tjock får en pepparkaksdeg vara - på sin höjd - om den skall duga till goda pepparkakor. Denna stolta tes har jag alltid predikat för min dotter, som ett oeftergivligt krav på förmågan hos den man som skall bli min måg. Fan vet hur det står till med den saken nu, men själv gjorde jag så gott jag kunde i helgen när M och jag var hemma hos far och julstökade.


Det vart måhända mer stök än jul, för farsgubben var alldeles slut redan efter en halv dags härjning i köket. Men M och jag hade skoj. Vi bakade tunnbröd och havrekex, lussekatter och doppebröd och - som sagt - pepparkakor. De blev inte lika knubbiga som de min mor gjorde, men ingen skall heller påstå att vi minns henne för hennes konstfärdgihet i köket.


Men finns det en skönare bild av julförberedelse än denna, av ett överfyllt galler med grisar, gummor, gubbar, bockar och hjärtan i lövtunn, välgräddad pepparkaksdeg.

I stället för tårta

På lärarrummet är det god sed att ställa fram en tårta, ju maffigare dess bättre, när man blivit uppvaktad på någon högtidsdag. Jag uppvaktes för ett tag sedan och det äör hög tid att tacka för sig men min vana trogen vill jag gärna komma med nyheter så jag skall i morgon servera lite läckerheter på kakfaten.

Först Hedvigs rullrån. Hedvig var svärmor till Bengt Djupbäck, alltså Jokkmokks-Jocke, och hennes recept har den fördelen att smeten inte dryper av smör utan med fördel kan nyttjas inomhus. Rullrån bakas nog inte var dag i de svenska hemmen, men när det görs så blir det fest. Spröda läckra rån, som skapar en längtan efter mer när de når smaklökarna och som lindar sig som bomull kring magen.
Sedan är det ju en liten konst att hantera ett gammaldags rånjärn i gjutjärn, utan några som helst moderniteter i form av termostatstyrda värmeslingor.


Och idag har jag bakat struvor. Inte heller det något vardagsgöra och en sed som tycks kunna dö ut. Jag hade nämligen glömt mina struvjärn i Stockholm och det visade sig stört omöjligt att hitta några nya i någon som helst affär i stan. Räddningen blev en kollega vars mor hade ett järn hemma. Så nu får vi tro att jag kan transportera bakverken till skolan utan att de krossas på vägen.

Hur som helst är detta ett gott exempel på gammal hederlig svensk kökskonst.

Svensk mat?

Det kändes bra att läsa nedanstående om fin svensk matkultur, jag började häromdagen fundera över just svenskheterna i menyn hemmavid och insåg att det är främst när det är småbarn på besök som det är blågult på tallriken. Köttbullar med potatismos och lingon, risgrynsgröt, pepparkakor, glögg, pannkakor, våfflor, pytt-i-panna och fiskpinnar (inte så ursvenskt dock) är sådant som åker fram. Jag började nästan tvivla på mitt hemlands gastronomiska specialiteter.

Men nog är det så, att det svenska köket består till en del av rustik husmanskost och till en del av riktiga delikatesser såsom ren och hjortronssylt (måhända inte kombinerat). Men vad finns det däremellan? Den lite lagom fina svenska vardagsmaten, som för den skull inte innefattar pasta, couscous eller parmaskinka? Å andra sidan, snart kanske integrationstiden för pastan är över och den kan klassas som svensk, precis som potatisen. Jag får nog hem och läsa på lite, lax funkar ju alltid...

Julmiddag

På Thorskog har man inte det "gamla vanliga julbordet" med korvar och syltor, sillar och gratänger, skinkor och rullader utan man har nischat sig med en alldeles egen, specialkomponerad julmiddag, som körs fram varje år.


Först en tallrik med små delikata smakbitar från havet där sälta möter syra, syra möter sötma och sötma möter salt. Vackert att skåda och en njutning för gommen.


Efter detta en soppa på hummer och ostron med en ceviche gjord på pilgrimsmusslor och ostron, täckt av ett lätt chapagneskum och krönt med blad av den rara ostronörten från Italien. Denna soppa gör inte ont.


Nu kommer huvudrätten och då skall det bara vara ren. Inget annat duger. I år var renfilén rostad och rullad i brynt, finhackad scharlottenlök samt toppad med en liten läcker bit renkorv. Tillbehör var en puré på gulrot och palsternacka, en rödbetsgele, en rödvinssås och potatis rullad i örter och grovsalt. Smälter som smör på tungan.


Till slut så desserten, som var min barndoms förhatliga råmjölkspannkaka som nu förädlats till kalvdans med hjortonsorbet och en ring av bränt socker.


Pustande av välbehag vältrar man sig därefter ut mot salongen, fyller kaffe i koppen och rågar sitt fat med praliner, karameller, geléer och godis från det överdådiga gottebordet. Och förbannar att det är en vanlig tisdag i morgon. När man så väl behövt en lång härlig sovmorgon för att smälta mat och intryck

Korvorgie

Det var längesedan jag tog mig tid att skriva här men kände att nu är det dags! På väg till gymmet gick jag förbi de små träbodarna på Place de Nation som ska inrymma årets julmarknad. De flesta var stängda (för dagen, eller om de inte öppnat för säsongen än) utom en: korvboden. Det var korta korvar, långa korvar, tjocka korvar, hårda korvar...med dallrande skinkor hängandes intill. Ja, nu ska jag inte gå och bli pervers här men jag hann i alla fall tänka att om min far sett det där skulle han fått dras bort i nackskinnet. GI-tillåtet lär det dessutom vara så det förslår.

På väg hem från gymmet hade även denna bod stängt, men det satt prydliga lappar om att området vaktades av hundar. Det måste vara rejält väldrassade hundar för så vegetarian jag är vågar jag mig på en vild chansning vart jag skulle stationerat mig om jag vore vakthund där…

Ut och springa ett varv runt huset....

Så brukade vi fira att lussekatterna var klara när barnen var små. Först baka och fylla huset med doft av färska saffransbullar. Sedan ut och rensa lungorna med vinternattens kyliga friskhet för att rätt kunna njuta av lukterna av jul, när man klev in igen.


Före
Idag har vi bakat lussekatter fast det är långt till jul. Men det är ju så gott. Fast det är inte lika lätt att springa runt ett sjuvånings hyreshus med artros i knäna så jag nöjde mig med att gå ut och andas lite på balkongen, men jag lovar, det luktade gott att komma in då också.


Efter

Våfflor

Finns det en härligare syn än en nygräddad, gyllenbrun våffla med grädde och röd (eller möjligen hjortrongul) sylt? Nej, knappast. Jag var inte så noga med att fira min högtidsdag men hade tidigt kommit överens med modren om att komma hem och äta våfflor på själva födelsedagen och det hade hon glatt sig mycket åt förstod vi.

Pappa var lite orolig för att det inte skulle bli så nu, men visst kom jag och lät mig väl smaka och pappa fick en trevlig kväll också för nu börjar det väl så smått gå in i huvet, att det blir så här ensamt på dagarna i fortsättningen, som det varit denna vecka hittills.

Poesi

Kräftceviche med laxrom
och färsk sparris.
Serveras med grönärtsnobis
och rosmarin stick.

Chipotglaserad oxfilé med
ört- och murkelrösti.
Serveras med whiskeysmör
och rödvinssky.



Glassandwich med choklad
och skogshallon.
Serveras med physalis
och citronmelis sirap.



(menyn på en konferens i kreativ matematik)

Ett svenskt sommarstilleben

Jag har varit i Småland och avnjutit en rejäl omgång surströmming. Det var gott. Med tunnbröd, hackad lök, gräddfil, mandelpotatis och rensade strömmingsfiléer. Allt detta nedsköljt med årgångssnaps av märket Göta Kanal. Kan det bli så mycket bättre...

Skall kanske medge att den pikanta doften av as, som står kring ett fat surströmming, lockade till sig östra smålands samlade horder av spyflugor som också ville vara med och njuta.

Dubbel-muuu (reproduktion)

Jag vill ha en ko! Vem har förbarmande att sätta i sig 3 liter grädde* till detta behjärtansvärda ändamål? Och vem tror att arla vill skicka kossan till Paris?

/e, receptsurfare**

* det funkar med 1.8 l gräddfil också
** varför kan man inte köpa färsk dill i en vanlig mataffär här?

YES!!!!

Upptäckte nyss att rött vin har ett glykemiskt index på 8! Alltså en tröst i bedrövelsen nu när öl med sitt GI-värde på 108 blivit förbjuden frukt. Och bönsallad med rödvin? Jo, det måtte väl funka!

Samma gamla bild

Jag var ute i stugan igår igen. Jag hade tänkt ta en liten film men det hade blivit samma som tidigare, så jag kan lika gärna berätta om saken. Denna gång räckte det med ett par stearinljus för att få upp värmen och dagens måltid, ärtsoppa, smakade ljuvligt. Dock åt jag nog lite väl mycket och märkte under resten av dagen hur jag drabbades av vapörer.
Det kändes liksom ett inre tryck från min lekamen. Mystiska ljud fortplantade sig genom tarmkexet upp mot öronmusslan. Från andra hållet slingrade sig ångar av fermenterade ärtrester upp genom luften och drabbade luktcellerna med bedövande kraft. Men vad gör man inte för att få njuta ärtsoppa, egenhändigt kokt på skinkspad och med tärningar av fett fläsk simmande i det härligt gula.

Jag blir inte kvitt croissanterna

Är man inte ute och reser så ofta så uppskattar man sina små utflykter desto mer. Som det här med franskresan. Jag lever fortfarande gott på minnena av den. Och speciellt goda är minnena av frasig croissant till frukost.
Nu i fredags kunde jag därför inte motstå frestelsen utan stack in till ICA och köpte ut några stycken på min väg ut mot stugan. Sedan la jag upp dem, på ett annat bord och mot ett annat fönster än i Paris, men inte så illa ändå. Se bara själva:

Fransk köksskola, del 1

(Nedklottrat på Eurostar från Ashford till Paris en tidig lördagmorgon)

Såsom nybliven sambo har jag kommit att tillbringa något mer tid i köket, detta utan att Gud skapat mig till ett köksbord för att citera mamma Mark. Det skulle i en första ingivelse kunna leda tanken till osvenska fenomen såsom hemmafru och uppassning, men jag protesterar högljutt; så länge vinglasen är diskade (utan att ha blivit krossade såsom kan hända när jag är i farten) och den på morgonen nedstänkta spishällen skiner blank när jag kommer hem på kvällen har jag rakt inget att invända. Tvärtom tycker jag mig ha dragit vinstlotten i uppdelningen av hushållssysslor.

Detta leder oundvikligen till att jag kontinuerligt får nya erfarenheter och utvecklar mina kulinariska färdigheter. Dessa tänkte jag nu delge mig av och förklara hur man anpassar sina svenska recept till det franska köket. För att ge något sånär tyngd åt mina råd, och inte utelämna endast en person, bygger de inte enbart på nämnda objekts synpunkter utan härrör från samlade erfarenheter från ett och ett halvt års utlandsvistelse. All form av uppfattad ironi är naturligtvis enbart inbillning.

Råvaror
Om det inte är marknadsdag och därmed möjlighet att åtnjuta ett stort utbud av grönsaker, avlägsna alla ingredienser med minsta ofranska inslag. Rucola är t ex typiskt italienskt. Svarta bönor är asiatiskt. Tortillasbröd är mexikanskt men med tur och välsorterad butik går det an. För att vara fransk, satsa på att ta bord alla onödiga ingredienser men med högsta kvalitet på de kvarvarande.

Smaksättning
Minska mängden starka kryddor – svartpeppar, cayennepeppar... – med åtminstone hälften. Om namnet chili förekommer i kryddans namn bör den helt uteslutas. Nämnda åtgärd kan för övrigt vidtagas även för de första kryddorna. Ersätt med smör om nödvändigt.

Stekning
Byt olivolja mot smör. Och så lite mer smör. Förläng stektiden med det dubbla. Minst. Försäkra dig om att all tänkbar antydan till krispighet i t ex paprikan eller squashen försvinner.

Gratinering/ugnsbakning
Fördubbla ugnstiden. Även här gäller devisen genombakt, genomstekt, genomgräddat.

Bakning
Gå till närmsta boulangeri (det är aldrig långt) och köp en baguette tradition. Ett gott köpt bröd får inte berömmet ”nästan som hembakt”, om du däremot ger dig på att baka själv kan du med lite tur få höra att ”det här skulle jag nästan kunnat köpa till och med”. Försök definitivt inte baka bröd på någon annan sorts mjöl än vete, då dessa endast i undantagsfall står att frambringa.

Kött
Som vegetarian är jag nu ute på lös mark och har egentligen ingen aning, men såvitt jag förstått kan all extra tillagningstid man lagt på grönskaker, gratänger etc tjänas in genom att man knappt låter köttet ana spisens existens.

Servering
Blanda icke. Icke. Håll dig till givna (=oskrivna) regler och överträd icke. Ställ gärna fram salladsskålen på bordet men rör den inte förrän huvudrätten är intagen. Och försök gubevars inte servera någon form av ost till brödet. Brödet som för övrigt inte bits av utan portionsbiten bryts innan den förs till munnen och då äts i sin helhet. Använd däremot gärna brödet till att hjälpa diskaren genom att avlägsna alla rester av sås. Mmm... Angående dryck, titta alltid den du skålar med i ögonen och låt aldrig glaset bli tomt. Vattenglaset måste inte nödvändigtvis stå till höger, i själva verket är det ingen som egentligen vet men vänster är vanligare.

Inte bara kinamat

Hemma blir det gärna att man slinker in på en kinarestaurang när man skall ut och äta. Mest för att man kan den sortens mat och för att den är så himla god. Idag passade jag dock på att beställa något nytt och det ångrar jag inte! Gratinerade musslor på en bädd av purjolök. Kan det vara gott? Om! Nu skall jag genast börja botanisera i mina kokböcker efter ett recept och bjuda nästa gång vi har gäster.

En jävla blandning

Ja, det var andemeningen i dotterns kommentar när hon såg min frukost. Och fick det att låta som om jag åt något lika hemskt som kaffe utan konjak. Fast jag såg inget fel i min måltid. Tänk bara - att få rusa ner till boulangeriet nere på gatan och köpa sprakande färska croissanter för att sedan inmundiga desamma med en rejäl skiva getost, några oliver och en kopp kaffe. DET kallar jag en frukost i sant parisisk anda och den satt mycket fint. Se bara själva:

I svenska magars djup en sång ...

Och den sången sjunger så här års om semlor med mycket mandelmassa och grädde. Jag for ut till stugan i morse igen, lastad med en kartong köpesemlor, och hade ett par härliga timmar i morgonlampors sken. Sänder med en liten film som visar hur gott det var där ute:

I svenska hjärtans djup en gång...

Pannkakor med ost på. Pannkakor med kakao i. Pannkakor med smält chilichoklad på. Pannkakor med punsch. I. Så kan det gå om man är tre galna svenskar som fått i sig lite för mycket punsch, öl eller Beaujoulais nouveau (vi var inte säkra på att vin skulle funka till ärtor nämligen) till ärtsoppan och har en pannkaksmaskin på bordet framför sig. Med "Myten om sexualbrott" och "Vi måste höja våra röster" i högtalarna kunde de andra två konstatera att de var äkta svenska män. Angående fläsk eller inte i ärtsoppan kunde jag konstatera att sås är gott. Jag kan dessutom intyga att stoppningen i IKEA-grytlappar är syntetisk. Yttertyget däremot brinner utmärkt.

Onsdag

Ja eftersom det är tisdag idag är det onsdag imorgon. Och därsom det är onsdag imorgon är det torsdag i övermorgon och detta måste firas genom att ätas ärtsoppa och pannkakor och drickas punsch. Tre till sex personer blir vi i lyan, det blir 5-3m2 per person ungefär. Och i kylen finns det kött, KÖTT! Fläsket ska skäras i bitar och ner i soppan. Bröst står det på, poitrine. Undrar vad det är för djur. Undrar om fläsk innebär gris. Undrar om det är fläsk. Återstår att se, jag tar vegvarianten jag. Synd att jag fick ett ärende ikväll så jag inte hinner städa. Ytterst tråkigt, närmast dystert. Jaja, det ska ju flyttas snart...

Palt med messmörssås

Detta har utvecklats till en riktigt kulinarisk helg. Inte nog med det! Jag har nära nog levt upp till denna blogga anspråksfulla titel i det att jag ikväll fått äta pitepalt med messmörssås!!
Vi var bjudna på middag hos en bekanting som bor i ett kollektivboende på Söder. Ett boende för seniorer (i detta fall över 40) som verkar trevligt. I köket kunde vi lätt och ledigt forma till åttio, härligt knubbiga och fläskfyllda paltar, som vi sedan delade med övriga inbjudna gäster. Detta trots att degen, gjord på kornmjöl samt kokt och rå potatis, var tämligen lös.


Messmörssås då? Ja, jag äter allt, men en sak har jag svårt för och det är messmör. Skall jag vara ärlig så blev det inte bättre av att formas om till sås. Kanske skulle jag försökt få till marsipansås i stället.

Äkta glädje

Nu är jag sant och äkta glad ty jag har ätit rotmos. Enligt vårt höga föredöme, Torsten Ehrenmark, är det ju så att "all glädje utan rotmos är konstlad glädje". Vi köpte oss en vacker bit fläsklägg förra helgen och idag vart den doppad i gryta och kokt till angenäm styrka och smak. Det var när jag sedan avåt läggen med välkryddat rotmos som jag nådde den äkta och sanna glädjen.

Nu är det salta fläsket stekt

Vid genomgång av årets bildskörd fann jag denna lilla pärla, som är som gjord för denna blogg. Filmsnutten är tagen vid en öppen eld i stugan vid Tollare och stekredskapet kallas för Muurika. Se, hör och njuuuuut