Snabb-gazpacho

Från den oflitiga skribentens skamvrå kommer ett snabbtips när orken/tiden/lusten tryter snabbare än suget. T ex det efter gazpacho, denna utsökta kalla spanska tomatsoppa. Ibland gör jag den själv men denna gång hade jag bestämt mig för att vara lat och köpa färdig på tetra. I ärlighetens namn blir det förmodligen billigare, knappa 3€ för en färdig liter att jämföra med tomater, gurka, paprika, vitlök, olivolja och ev tomatjuice som man ska köpa. Men, två-tre affärer till trots så stod ingen färdig gazpacho att finna! Uppgivenheten hade dock inte övervunni latheten så vad göra? Tomatjuice och tomatsalsa(sån som står på tacohyllan, styrka efter smak)! Kanonbra blev det; lagom mycket juice till lagom mycket salsa och så blandar man. Serveras med fördel i glas. Om bitar stör kan man ju mixa men då försvinner lite av vinsten att inte göra själv, framförallt i och med den ökade disken. Som pricken över i (och då åker mixern ändå fram och svårighetsgraden - liksom diskmängden - höjs en stjärna) kan man lägga avokadomousse i botten på sitt gazpachoglas. En avokado i mixern, ev lite citron för att undvika oxidering och så mixa tills det är lättspytt och bra. De båda ingredienserna blandas inte och om man hade en meny skulle man ärligt kunna skriva det lyxiga "gazpacho på bädd av avokadomousse" istället för "rödgrön röra".

Som sluttips tänkte jag ta den om vad man kan göra ifall man får ingivelsen (varför??) att göra varmkorv med bröd men inget kovrbröd står att uppbåda i affären. Man går til närmsta boulangerie och köper en baguette som man delar på längden. Varje halva kapar man i korvlånga bitar och skär ett jack för korven. Sedan insåg jag att ett sånt där tips har ingen tyngd i Sverige där Korvbrödsbagar'n förser minsta snabbköp med regelbundna leveranser, emedan kvartersbagerierna lyser med sin frånvaro. Fransk hotdog har jag för övrigt aldrig sett här, men den bygger väl på att det är en baguette med hål i…

Pop-up

Idag vart jag påmind om att jag för några år sedan fick små bakformar i något silikonmaterial. Det var en födelsdagspreent från min kära dotter och den förföll fort i glömska ända tills i morse då behovet av pop-up trängde sig på.


Pop-up är en liten läcker bulle i pannkakssmet, som blir ihålig i hög värme och därefter kan fyllas med marmelad och ost - till exempel. Tidigare har jag använt plåtformar som varit lite knöliga både att smörja och diska. Nu gick det som en dans att fylla i smeten och inte behövde man förbereda dem det allra minsta.

Receptet är som följer: 2 ägg vispas ihop med 2,5 dl mjölk varefter man vispar in 2 dl mjöl så att smeten blir klimpfri. Gärna en tesked salt också. Fyll formarna nästan ända upp och grädda en dryg kvart i högsta ugnsvärme. Gott, gotti gott gott!

Taco dinner

Inte är det ofta man träffar alla barnen på en gång, men nu har deras mor dragit ihop till kusinträff och då blir det ett av dessa gyllene tillfällen. Igår kväll tjuvstartade vi med en liten förfest, som ägnades tacos. Mormor har bara hört talas om detta men fick nu försöka på alldeles egen hand med denna konstiga mexikanska maträtt.


Det gick bra, men så långt som till att rulla ihop bröd och äta för hand kom hon inte, men lät sig väl smaka från alla skålar på bordet med hjälp av gaffel och kniv. Vi andra smaskade dock av hjärtans lkust och inte minst fascinerades jag av hur man dricker mexikanskt öl.


Ölet, som tappats på glasklara flaskor, skall smaksättas med lime och till detta stoppar man ner en limeklyfta i flaskan, sätter tummen för öppningen och håller flaskan upp och ner. Efter en stund vänder man den rätt och lättar mycket försiktigt på tumtrycket. Om detta sker för fort kommer ölet att pösa över och dränka in hela bordet, men N var van och kunde snart ställa flaskan med lime, men utan kork, på bordet. Sedan skall man halsa och inte dricka i glas. Ja, man lär så länge man lever.

Norrländsk kokkonst

Idag har vi njutit av Norrland med gommen. Den ena läckerheten efter den andra har ställts fram på bordet. Först, till frukost, serverades Blöta. En rätt, som jag aldrig hört talas om, men som är god och lättlagad. I sjudande, saltad mjölk sänker man ner några skivor hårt tunnbröd av typ Mjällom, som får ligga i tills de blivit riktigt mjuka. Då läggs skivorna upp på fat, täcks med en rejäl klick smör och avnjuts tillsammans med en eller flera skivor kall falukorv.


Sedan vi fått i oss detta blev det kaffebjudning hemma hos familjen E, som slagit på stort. Först 8 sorters kakor och när dessa var genomgångna, gammaldags vaniljglass med varm hjortronsylt. Att man råkade slumra till lite i vilstolen efter denna omgång må vara oss förlåtet.


Nåväl, efter et par timmars umgänge var det dags att stappla hemåt och förbereda middagen: Blodplättar på renblod och nykokt lingonsylt. Det är nog något av det godaste som finns.


Och i morgon fyller Kicki år och då bjuder traditionen surströmming! Fy fan vad man har det bra ibland.

Torftigt kosthåll

Jag undrar just hur många vuxenpoäng det blir när ens veckomeny ser ut på det här sättet? Ty detta skall hädanefter vara min lekamliga spisning. Fast det står i de papper jag fått med från sjukhuset att kosten skall vara allsidig så att kroppen får material till att läka den skada som operationen givit upphov till.

Undrar om våfflor med vispgrädde och sylt kan sägas vara allsidigt? Få se? Protein i ägget, Fett i grädden, Kolhydrat i sylten. Visst fan!! Det är ju MYCKET allsidigt...

våffelsemlor, typ

Ser att fadern redan skrivit om semlor men faktiskt - det blev av här också. Eftersom ugnen inte riktigt är igång än blev det latvarianten med köpta briocher. Faktiskt väl söta till och med för semlor men vad gör man inte? Hade lite kardemumma i den hemgjorda mandelmassan istället (är det kardemumma i semmelbullar?). Eftersom det inte går åt så mycket vispgrädde här i huset (dock mängder av andra onyttigheter) köpte jag tryckflaskevarianten och gjorde misstaget att ta av locket innan jag skakade burken. Sådär bra med svarta luckor.

Andra fadäsen för dagen var att välta ut den vattenfyllda mandelmassebunken på våffelreceptet så att boken numera kladdat ihop där. Inte för att jag följde receptet i alla fall - gjorde bovetevåfflor som variant på "crêpes salés" - men ändå. Klantigt.

Feta tisdagen

Det sket sig direkt. Det där med att återinstallera GI på menyn efter några förödande dagar på Irland. Idag var det ju Fettisdagen. Visste det inte men märkte det på skolan där rektor ställt fram ett stort fat semlor fyllda med - vaniljkräm! Pga. av allergirisken är det idiotförbud på införande av mandel i skolan.

Nåja, vad gör man inte för att glädja sin generöse chef och vaniljsemlan smakade inte kattskit den heller. Senare på dagen bar det av till gamle far och vidare mot moster där det blev nya semla. Nu med riktig fyllning.

Slutligen hamnade vi hos kusin K som mycket vänligt tog emot vårt besök mit på blanka vardagskvällen och de bjöd på - just det - semlor...

Shamrock

Shamrock är Irlands inofficiella nationalblomma och brukar för det mesta avbildas som en treklöver även om det är osäkert vad för slags växt det egentligen är fråga om. Troligen är det de tre bladen, symboliserande den heliga treenigheten, som är det viktiga.


Att få en shamrock inristad i skummet på sin Guinness brukar anses som en extra hedersbetygelse mot gäster och denna ära vederfors mig vid den sista lunchen på Irland för denna gång. Det gjorde att måltiden fick i hotellmatsalen fick ett lite extra skimmer över sig.

Lunch i Ballinspittle

Dagens lunch motsvarade alla högt ställda fördomar om Irland. I en vägkorsning, omgiven av några hus, fanns en liten mysig restaurang, som serverade riklig och god husmanskost åt ett par hungriga vägfarande.

Ortsborna verkade inte lika hungriga men kunde enkelt och naturligt hoppa in, läsa tidningen och ta sig en öl. Mitt på blanka tisdagen. Allt medan värdshusvärdinnan tände en sprakande brasa i den magnifika öppna spisen. Till och med jag förföll till att ge dricks. Dock efter viss påverkan av N.


Maten var snarlik den igår, men jag måste medge att morotsmos, eller om det var rotmos, är en underskattad delikatess, även om denna blogs skyddsgud, Thorsten Ehrenmark, en gång sa att all glädje utan rotmos är konstlad glädje. Tillsammans med en vällagad fläskstek i kraftig brunsås och diverse kokta grönsaker ger en sådan lunch en mycket behaglig mättnad.

Lunch i Cork

Det skall sägas direkt. Irländsk kokkonst står över den norska. Fast jag kanske inte ska uttala mig efter endast en måltid. Och den var inte illa alls förresten. Bara lite mäktig.

Vi tog rostbiff, som skars ut av köksmästaren ur ett stort stycke läckert kött. Detta ackompanjerades av diverse moser; morotsmos, potatismos samt något grått, som vi inte ville veta vad det var.

Veta ville vi däremot, om den dryck som serverades (som vi lät oss oss serveras) - en pint skummande Guinnees. Detta blev en måltid som gjorde att jag kände mig välkommen till stan.

Frukost på Sankt Valentins dag

Alla hjärtans dag är ytterligare ett av alla de plastkulturella inslag vi prackats på av handeln och USA i en ohelig allians. Dock måste jag medge att en frukost bestående av våffelhjärtan med grädde och sylt på tallriken samt gelehallon i en glasskål bredvid är något som kan förgylla vardagen avsevärt.

Att det sedan råkar vara just den fjortonde februari är väl bara en olycklig omständighet. Såvida man inte betänker att favoritniecen fyller år just denna dag. Kanske var det egentligen för att fira henne vi startade dagen så sött som så här!

Vitvinskokta musslor

Det är så sant som det är sagt. Är man inte ute så ofta så blir det en desto intensivare upplevelse när det väl sker. Som ikväll då sonen och jag skulle ut och göra stan på fredagskvällen. Vi hamnade direkt på en ölstinn pub vid slussen där både ljudvolym och stämning var hög.

Jag reagerade på att sonen verkade väldigt välinformerad om olika ölsorter, deras karaktär, härkomst och historia. Samt smak. Undrar just vad det kommer sig av.

Väldigt fort fick vi ett bord och efter en snabb blick på grannborden, beställde vi in vitvinskokta musslor med vitlök och persilja. Läckerheterna serverades direkt ur grytan och anrättningen såg väldigt läcker ut.


Grytan motsvarade sitt utseende och vi fick en härlig matstund där vi sörplade, smackade och slickade i oss av de läckra skaldjuren. Såsom varande biologilärare vet jag visserligen lite väl mycket om musslornas liv och leverne för att det ska vara hälsosamt, men jag glömde dessa kunskaper idag och njöt av dofterna och smakerna.

Det skall inte förnekas att det öl från San Fransisco, som vi tog ytterligare förhöjde den kulinariska upplevelsen för att inte tala om en fyra perfekt tempererad Ålborgs akvavit. Ibland är det gott att ha sig.